(Skrivit vintern 2014. Sölve avled vintern 2020)
De första från Forserum som deltog i Vasaloppet från Forserum var våra medlemmar Sölve Ericsson och Göran Wahlberg. Sölve fyller i sommar 92 år och Göran 86 år. Det var år 1955 som debuten ägde rum. Jag tog mig en pratstund med Sölve, som fortfarande spänner på skidorna om snön bara kommer, och försökte få reda på hur de kom på idén att åka Vasaloppet och hur det var.
Sölve kom till Forserum 1947 efter att ha vuxit upp på en bondgård mellan Hok och Hagafors. Han jobbade på WST som de flesta andra. Det fanns många fler industrier i samhället på den tiden och i början av 50-talet anordnades det korptävlingar av diverse slag mellan dessa och då bl.a. skidtävlingar. Sölve deltog i dessa med framgång eftersom han var van att åka skidor sedan barnsben. Det var också under dessa år de moderna skidorna hade börjat växa fram. De var självklart inte några skidor av plast utan skidor var gjorda av trä. De hade dock blivit lätta, smala och med en bra fungerande bindning som kallades rottefälla. Allt detta gjorde skidåkningen mycket mer lustfylld. Skidor och andra skidtillbehör köpte de hos Södermans Sport i Nässjö som låg strax intill Torget. Söderman själv var skidåkare i Nässjö IF och berättade då för Sölve och Göran om det stora och långa loppet i Dalarna. Intresset växte och under 1954 bestämde de sig för att åka. Man kunde inte anmäla sig själv utan bara genom föreningar som tidigare hade deltagit. Det blev alltså i Nässjö IF:s namn de skulle delta. De hittade den ansvarige och anmälde sig. Sedan visade det sig i ett ganska sent skede att han hade väntat så länge på att de sista skulle anmäla sig så han missade att få in anmälningarna i tid. När Sölve och Göran ringde upp så förklarade de vad som hänt men då så sa de att kom bara hit upp så löser vi det.
Redan i oktober kom det snö så under två veckor så de kunde de träna skidåkning. Träningarna hade de förlagt till Karsbo där de hade sin spår. Som så ofta sker så försvann oktobersnön och det blev barmark. Ända fram till sista veckan i januari men då blev det en bra vinter för skidåkning ända fram till tävlingen. Ett par veckor före tävlingen testade de att åka under en längre tid så då körde 4 mil en helg.
Resan till tävlingen företogs med tåg. Det var inte det sämsta, för på den tiden gick järnvägen ända fram till Sälen. Denna järnvägssträcka lades dock sedan ned 1969. De åkte upp redan torsdag morgon och var framme på kvällen. De fick ta tre dagar ledigt från jobbet vilket inte alltid var så lätt på den tiden. När de frågade Allan Werneskog, en av sönerna till ägaren av WST, om de kunde få ledigt så fick de till svar ”Åk ni pojkar”. På den tiden ingick inkvartering i anmälan och de hade blivit anvisade att bo hos en skogvaktare i samhället. Han skulle själv åka Vasaloppet. Förutom Sölve och Göran bodde ytterligare en deltagare i huset.
På fredagen och lördagen så gjorde de långa testrundor på spåret. De åkte upp för backarna vid nuvarande startplats för att sedan komma över till myrarna och de mera plana delarna som utgör spåret. De visste alltså vad som väntade och speciellt i början av loppet. Tävlingsdagen var det ca 5-10 minusgrader på morgonen och var lättvallat. De packade ned sina kläder i medhavda ryggsäckar och tog med till starten. Den var då inte förlagd som i dag till Berga By ca 7 km söder om Sälen utan den var inne i Sälen vid Olnispagården på västra sidan älven. Skogvaktaren hade tänkt att göra det smidigt för dem så han hade beställt en taxi att skjutsa dem med. Ganska snart på färden till starten så körde dock bilen fast i folkmassorna så det blev enklare att stiga av och gå resten av vägen. Det var ca 700 löpare anmälda. På grund av strulet med anmälan så fick de ta överblivna nummer. Därför kom det sig att Sölve fick skruda sig i nummer 28 och Göran i 68, rena eliten alltså. Ryggsäcken lämnades vid starten precis som i dag för transport till Mora. Sedan var det bara att göra sig klar.
Efter start så gick spåren ned på älven som de åkte på söder ut till där spåret viker upp i backen i Berga By. Öppningen för spåren i backen var mycket smalare än i dag så det blev stockning redan på den tiden. Väl uppe så blev det enklare. Temperaturen höll sig sedan hela loppet på ca 5 grader minus. Ett visst besvär hade de dock av att det drev in snö i spåret. Vallan fungerade bra och först efter Evertsberg stannade de och kompletterade vallningen lite. Antalet matkontroller var inte så många som i dag men det var de förberedda på. Bara det att få mat under åkningen var storstilat nog. Åkningen gick bra och inga tendenser till att ta slut uppstod. De höll ihop hela tiden och efter 7 timmar 4 minuter och 24 sekunder körde de samtidigt över mållinjen i Mora. Göran med placering 298 och Sölve 299 av de 653 som fullföljde loppet. Segertiden var 5.27.28 så de var inte så långt efter. Vid målgången hörde de oväntat någon ropa ”Heja Forserum”. Det var Bertil Josefsson, född i Skallarp men för de flesta känd som kamrer på Nässjö Bilhall samt mycket duktig orienterare, som hade känt igen dem och ropade.
Efter tävlingen följde som i dag att hitta sin ryggsäck, bad och mat samt att hitta inkvartering. Denna anvisade också arrangörerna. Det blev denna gång i en skola i Mora. Efter en god natts sömn så blev det hemfärd på måndag morgon varpå de åter var i Forserum på måndagskvällen med en stor erfarenhet rikare. Det blev Sölves enda lopp medan Göran gjorde om loppet även 1956 varpå han gjorde uppehåll till 1963 för att sedan delta även 1964 och 1965 och det sista året för första gången i den nybildade klubben Forserums SOK namn.